Sjuka tanter och gråtande barn kan faktiskt vara roliga

Det ser inte bättre ut än att folk har blivit galna.

Häromdagen skrattade jag så att tårarna rann när en kollega på TradeDoubler berättade om när hans granne bokade ett möte med honom och hans flickvän. Han gick dit med en överlägsen känsla gentemot flickvännen i tron att tant granne skulle ta upp hur jobbigt det var med allt skrik och bråk.
Vad förvånad han blev när det gällde tre andra stora problem.

  • Han använder hennes kod när han går in i porten. Det är ju inte roligt när man precis har varit på bankomaten – att folk går in i porten med HENNES kod…
  • De har isolerat badrummet – hon kan inte höra när de kissar.
  • Han presenterade sig för henne i trapphuset – så hälsar man ju inte på folk.

Därtill förklarade hon också att det är obehagligt att han går omkring i trapphuset och spionerar på folk.

Med skrattet i halsen tog jag mig ut på Drottninggatan för att påbörja min hemfärd. Där möttes jag av en annan (antar jag) tant med operadivaambitioner. Det var bara det att hennes sång var lite väl falsk och hennes pausuppmaning om att ”treat people with kindness instead of HAAATE” hade inte riktigt den effekt hon önskade.

Väl hemma skulle jag försöka lägga en annan liten galning. Lilla L fick ligga i min säng, höra extra saga trots att jag sagt nej från början, sluppit krama Stora F som fick krama mig istället, och lägga sig på min mage när hon kom för långt bort från mig när Stora F fick ligga i mitten. När hon då utan betänketid med äkta gråt i rösten förklarar att ”det är för viiiiingligt” så brast det.

Det var länge sedan jag skrattat så mycket på en dag. Och jag struntar i det tvivelaktiga i att skratta åt sjuka tanter och gråtande barn.

Kommentarer