Skolledare med visioner sökes till flexibel skola med lärare som har tid för eleverna

Efter årets Pisaundersökning går debatten varm som vanligt. Vi bedrövas över svenska skolans uselhet och fortsätter famla i mörkret och det blir ännu mer synd om alla stackars lärare.

Jag har ju varit en sådan där stackars lärare. Men jag flydde fältet. Trots det fortsätter jag att hävda att läraryrket har potential att vara världens bästa jobb. Jag lämnade i första hand eftersom det var ett felval av mig från första början. De flesta av mina före detta kollegor och vänner jobbar ju på. Men jag blir ledsen när jag hör att det blir tuffare och tuffare. Vilket leder till mitt andra skäl till att jag slutade. Det gick inte att göra ett bra jobb.

Så vad är då problemet? Och hur ska vi lösa det? Enligt mig har vi fastnat mellan två system och det är dags att ta beslut om vilken skola det är vi ska ha. Rubriken summerar ganska bra hur jag tycker att utvecklingen borde se ut.

Det skulle kunna vara världens bästa jobb

Jag ville knäcka koden. Jag ville se det där ljuset tändas i elevernas ögon. Jag ville höra deras engagerade frågor. Det fick jag ibland. Det fanns perioder när allt stämde. Jag var på gott humör, hade ett upplägg på arbetsområdet som eleverna varit delaktiga i, alla visste vad vi höll på med, lektionerna flöt och eleverna var engagerade.

Moderna idéer möter gammeldags verklighet

Säga vad man vill om Lärarhögskolan, jag är inte helt okritisk, men vi fick i alla fall lära oss något om modern pedagogik. Om man är ute efter att befästa kunskaper så behöver man utgå ifrån elevens förkunskaper och förutsättningar. Eleverna skulle, under lärarens ledning, själva upptäcka sakernas tillstånd och sammanhang vilket skulle leda till befästa kunskaper. En annan viktig faktor var varierade arbetssätt och att göra eleverna medvetna om sin egen inlärning.

Jag kan, och kunde även då, skriva under på allt det. Jag ville jobba just så. Vad jag däremot inte kan skriva under på är att det skulle vara möjligt att göra det under rådande förhållanden.

Uppstyckad tid och fokus

Det gynnar liksom ingen att schemalägga 40-minuterspass (ja, okej, ibland 50- eller till och med 70-minuters) inklämda mellan lika långa pass med en helt annan lärare i en helt annan del av byggnaden med ett helt annat fokus. En vuxen hjärna behöver ca 20 minuter att sadla om från en uppgift och börja fokusera på en annan, säger stressforskare. Hur lång tid behöver ett barn?

Sexhundratjugofem omdömen

25x5x5=625. Som enskild lärare hade jag ansvar för att individanpassa matematik- och NO-undervisningen till 25-30 elever per klass, i fem klasser (eller mer) och fem ämnen (eller mer). Det blir 625 individuella planer.

Vill man tänka att en individ är en individ som utvecklas ungefär likadant i varje ämne (?), så landar vi fortfarande i en rätt hög siffra: 125 elever, lågt räknat. När jag var lärare skulle jag i alla fall skriva 625 omdömen varje termin. För mig fanns det inte på världskartan att skriva ”räck upp handen oftare” eller ”bra jobbat”. Då kunde jag lika gärna strunta i det, tänkte jag. Det blev några dagars jobb.

Nu har den delen av arbetsbelastningen visserligen identifierats och minskats. Man har tagit bort omdömena på höstterminen, vilket har lett till de bästa utvecklingssamtalen jag någonsin varit på. Kreativa lärare har kommit på den briljanta idén att låta eleverna själva hålla i sina utvecklingssamtal. Helt rätt. Men det är fortfarande bara konstgjord andning.

Väldigt lite tid för planering

Dessutom försvann planeringstiden helt in i uppgifter som rastvaktning, matvaktning, administration och möten. Det sistnämnda avskyr jag att ta med i det här svepet för är det någonstans det fanns möjlighet att skapa sammanhang så var det ju i samplaneringen med andra ämneslärare. De bästa arbetsperioderna jag haft var då jag fick till det med någon av de andra engagerade lärarna och gjorde ämnesövergripande satsningar, inom till exempel energiområdet.

Moderna barn kräver uppmärksamhet

Många barn som växer upp idag uppfostras till att tänka själva. Det kan inte vara fel. Men när de möts av lärare som inte har tid att lyssna på deras tankar blir det fel.

Brist på ledarskap

Och mitt i det här, för att tala i klartext, och säga något som ingen annan säger. Det finns en enorm brist på bra skolledare. En bra skolledare är enligt mig en som har en vision om hur skolan ska bedrivas. Den ska kunna hisspitcha skolans verksamhet och förmedla det till sin personal. Alla lärare som har samma elever ska ha ett gemensamt mål.

En bra ledare ser till att det är tydliga mål som sätts och att alla är delaktiga i arbetet. Istället håller skolledarna idag på och jonglerar budgeten i syfte att hålla kommun och fackrörelse nöjda.

Kommunikation och administration

Därtill behövs det en kommunikatör i ledningsgruppen som kan sätta riktlinjer för hur skolan kommunicerar med elever och föräldrar. Det blåser företagarvindar i skolvärlden, men ingen erkänner att skolan i så fall också behöver en hel del av de funktioner som ett företag ser som självklart.

Så. Slutklagat. Behövde bara förklara var jag kommer ifrån när det nu är dags för min lösning på skolproblemet:

Vi har fastnat mellan två system

Vi måste bestämma oss! Ska vi ha en modern skola med moderna pedagogiska metoder där kunskaper befästs genom förståelse eller ska vi ha den traditionella skolan där vi matar eleverna med fakta och redovisar resultat genom prov?

Tycker vi att det är dags att ta steget och bygga en modern skola måste det ges förutsättningar till det. Det behövs bra många fler lärare per elev.

Både elever och lärare behöver ha möjlighet att fånga upp omvärldshändelser och bygga kunskap utifrån aktuella händelser och att förstå sammanhang. Ge lärare och elever förutsättningar att lära känna varandra och att kunna vara flexibla.

Ge lärare och elever en rimlig chans

Det här tror jag är jätteviktiga faktorer för att bygga en modern skola. Konstigt nog hör jag aldrig någon prata om en enda av de här punkterna.

  • Ge läraren en rimlig chans att lära känna eleverna, så att de kan individanpassa undervisningen och arbeta ämnesintegrerat. Det skulle lätt krävas en halvering av antalet elever att undervisa.
  • Se till att skolledarna är pedagogiska ledare och inte någon sorts mellanhand mellan kommun och fackförbund.
  • Förstärk det jätteviktiga mentorskapet så att det fungerar och inte bara är ett sätt att hinna med utvecklingssamtalen. Låt mentortiden vara den stund på dagen då man reflekterar över aktuella händelser och sin egen kunskapsmässiga och sociala inlärning.
  • Tvinga inte fjortonåringar att sitta ”pigga, glada och nyfikna” i skolbänken klockan 8 på morgonen. (Inte lärare heller för den delen).

Låt de lärare som knäckt koden visa vägen

Låter det dyrt? Jaha, jag men då kanske vi ska bestämma oss för att köra på ”det gamla vanliga sättet”. För så här, mellan två system, där nyutbildade lärare har någorlunda moderna pedagogiska idéer kommer ut i verkligheten och blir besvikna på att idéerna inte går att genomföra.

Ska det handla om ”ordning och reda”, ”tyst i klassen”, ”kepsar av” och ”prov på torsdag” så är det enkelt. Massvisa filmen Hets på lärarutbildningen och kör på. Det blir kanske inte så bra, men det kostar mindre och vi vet vad vi får.

Eller så lyssnar vi till exempel på några av mina gamla kursare och kollegor. Många av dem fixar att köra sin grej, hittar en nivå som de kan göra ett jäkligt bra jobb på, och lyckas balansera modern pedagogik i en gammelorganiserad skola. Låt dem leda jobbet framåt.

Kommentarer

Tack Maria. Ja, det vore lite småintressant att se en kalkyl åtminstone. Om man räknar lite lätt på kostnaderna för varje ”misslyckande” och vinsterna med att på riktigt ha ”världens bästa skola” så kanske slutnotan inte är så himla mycket större. Gissningsvis blir det lättare att rekrytera till förskola och skola om det är den fantastiska arbetsplats det skulle kunna vara.

Bra skrivet Mona! Kan känna att jag tampas med samma saker men inom förskolan. Vi får en fantastisk utbildning i pedagogik och barns lärande genom lek men hur ska man tillgodose allt och även riktlinjerna i läroplanen när resurserna inte finns?!? Att det dessutom råder brist på förskollärare gör ju inte saken bättre. Så Varför inte börja här, tänker jag?! Förskolan är ju grunden och stommen i barns utveckling och vidare lärande