Skrynkligt i en hög

Jag VET att det kan låta skitlöjligt. Men det handlar om respekt för varandras behov och att man i en relation måste känna någon gång då och då att den andra parten liksom har hört vad man säger.

Jag tänker inte överhuvudtaget nämna att detta är  i-landsproblem, sånt här är lyx att bråka om, de flesta i världen har inte ens tvättmaskin, så det är egentligen ett ickeexisterande problem. Just därför tar jag mig friheten att ta upp det.

Alltså: Skrynkliga kläder i en hög är vad som möter mig när jag öppnar tvättstugedörren.

Vissa får rysningar i kroppen av frigolit mot metall, andra av tanken att tugga på bomull eller så har de fobi mot något. Jag h a t a r skrynkliga kläder i en hög.

Nu låg hela tvätten där inför mina ögon, skrynklig. För att slippa sånt tog jag för tre år sedan över hela tvätteriet. Efter att ha genomlidit århundratets bråk (återigen – utan kopplingar till krig, livslånga nationskonflikter eller företeelser som trafficking etc) som varade i två dagar gav jag upp och deklarerade uppgifterna i hemmet uppdelade. PRiset för min barnslighet och mitt eviga martyrskap blev att i utbyte mot att jag skulle sköta tvätten skulle J gå ut med grovsoporna.

Det var ett dåligt byte. Nu när vi flyttat vill vi nog båda egentligen ha ny fördelning, men det ser ut som om hela situationen eventuellt styr oss in mot gamla invanda mönster. Vi får se. Mitt utbrott över skrynkelhögen ledde till strukna plagg, så det kanske finns en vilja till jämkning ändå.

Tack för jag fick skriva av mig om detta.

Kommentarer