STÄDA! ANNARS…

När stora F var ett år gammal och kunde gå började jag försöka drilla honom i städningens underbara värld. Framgången har varit minst sagt liten. Jag har försökt enligt MUH-metodens alla regler. (MUH = Muta Utpressning Hot)

– Kom så städar vi!
– Ska vi se vem som kan lägga ner djuren i lådan snabbast?
– Snälla, du kan väl hjälpa mamma…
– Kom igen nu, jag hjälper dig!
– Nu är det du som städar annars kommer jag att bli arg!
– Om du inte städar nu så blir det inga fler leksaker, någonsin!
– Om tio minuter ska jag dammsuga och de saker som ligger kvar på golvet då kommer att dammsugas upp!
– Städa nu så ska du få en överraskning.

Detta har nu pågått i fem (!!!) år. Det är fortfarande en LÅÅÅÅÅÅÅNG kamp innan det förväntade händer. Senast fick han ett akut magvärksanfall som var så övertygande att jag nästan satte honom i bilen för att åka till akuten.

Lilla L kom in i våra liv och jag har exakt samma repertoar av metoder för hennes del. Det intressanta är att jag väldigt, väldigt sällan behöver använda någon annan metod än den första.

Kan någon tala om för mig varför det är så här? Man får inte svara ”för att hon är flicka” utan att förklara ingående vilken gen städvilja sitter på!

Kommentarer

Hi, hi – känner väl igen mig här. Funderat på genusperspektivet? Vi har ju samma, fast jag har tvärt om och det är något med grabbar – typ genetiskt. Eller? Har också funderat mycket på detta.

Jag vet inte. Hur som helst, har F en dörr till sitt rum så kan ni ju alltid försöka stänga den och göra en punktinsats till jul. Det är mitt heta tips. Lycka till! ;o) Marie