Ta bilen till klimatseminariet.

Det kändes halvbra att ta bilen in till stan för att gå på ett seminarium om klimatkommunikation i morse. Det blev tyvärr nödvändigt för jag hade aldrig hunnit annars eftersom min vaknafunktion har krånglat under en längre tid.

Kanske krånglar den för att jag inte anser mig ha tid att gå och lägga mig på kvällarna. Nu måste jag lära mig illustrator på kvällarna för jag vill ha ett jobb som kräver det.

Klimatkommunikationseminariet var mycket intressant. Hela Skandiabiografen var full av folk som jag, kommunikatörer med miljöintresse. Även om jag var katten bland hermelinerna i sammanhanget så kände jag mig rätt hemma. Nedan har jag kortfattat sammanfattat det jag tagit fasta på från seminariet.

Närvarande fanns folk från stora och små företag, organisationer av olika slag och politiska tjänstemän. Det var Naturskyddsföreningen som höll i trådarna och hade bjudit in bra och engagerande talare.
Varumärkesstrategerna Jacob Fant och Niklas Dahl från Rewir talade om vilka vi bör rikta in oss på i kommunikationsinsatserna för att få mest pang för pengarna.
Henrik Westander från Westander PR talade om klimatförändringarnas publicitet.
Moderatorn Malin Fritzén höll i ett samtal med en panel bestående av

  • Margareta Sjöberg, VD Sveriges informationsförening
  • Johan Tell, författare till ”100 sätt att rädda jorden”
  • Eva Lindhé, informationschef miljödepartementet
  • Pär Holmgren, meteorolog och klimatstrateg på SVT
  • Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen.

Klimatfrågan har fått väldigt mycket publicitet de senaste två åren. Det satte igång på allvar 2006 efter ett antal oväder och översvämningar i Sverige. De allra flesta har nu, äntligen fattat att det är viktigt att vi gör något åt det. Hur vi hanterar det kan däremot se lite olika ut. Killarna från Rewir har efter en studie definierat sex olika sätt att hantera det.

  1. Att neka till att klimatförändringarna är på riktigt och att de orsakas av mänskliga aktiviteter.
  2. Att höra men inte lyssna.
  3. Att nyvaket ha fattat problemet och börjat fundera på vad man själv kan göra
  4. Att på ett sansat sätt göra vad man kan och diskutera frågan med sin omgivning.
  5. Att med oro i botten och mycket dåligt samvete och ilska mot att ingen gör något försöka påverka.
  6. Att ligga i framkant, vetat om detta i åratal, alltid betett sig medvetet och lobbar för engagemang i frågan.

Det var intressant att de i sin studie sett att ur den första gruppen fanns uteslutande män i åldrarna 35 år och uppåt. Merparten av dessa individer var dock äldre. Det är heller inte någon idé att försöka påverka dem annat än att med ekonomiska påtryckningsmedel få dem att välja miljövänliga alternativ. De tror bara på sig själva och litar inte på media, politiker eller forskare. Själva vet dem bäst vad som händer med klimatet. Känner ni någon sån?

Frågan om vems ansvaret är för att något händer är ju inte solklar. En del anser att det är politikernas uppgift att reglera medan andra anser att varje individ måste ta sitt ansvar.

Det krävs en hel del politiskt mod att upprätta klimatvänliga lagar. I individens ansvar ligger bland annat just det, att se till att politiker vågar ta sitt förnuft till fånga.
Johan Tell har i sin bok satt upp just denna punkt som nummer ett och 100. Utan politikernas beslut, uppmuntran och bekräftelse till de som vill ta ansvar finns det en stor risk att många ger upp.

Tills dess får vi göra det vi kan. Byta glödlampor och lämna bilen hemma, till exempel. Svante Axelsson sa under paneldiskussionen att det ju inte går att vara perfekt. Det finns också en risk med miljöperfekta personer som är en del av klimatförändringsarbetet att det är frånstötande för många. Uttalandet kom efter en bön om tips på hur man ska kunna få vara lite privat när man jobbar med miljöfrågor. Det var en kvinna som dessutom hette Grön i efternamn som upplevde att hon alltid hade kritiska blickar på sig och att hon var tvungen att ALLTID göra bra miljöval.

Nä, nu måste jag springa iväg till friidrott med stora F. Kanske fortsätter detta en annan gång.

Kommentarer