Tänka färdigt tankar och INTE trampa på legobitar.

Jag lämnade perrongen innan tåget rullade iväg för att undvika rullande tårar. Fem dagar. Eller sex. Vi vet inte exakt. Det beror på hur roligt de har på landet. Under tiden ska jag vara hemma själv. Helt själv. Ingen som stör mina tankar. Som det var förr?

Jag har glömt bort hur det var. Jag är till och med lite osäker på om det verkligen var jag, den där sportiga personen som åkte skidor flera gånger om året, åkte utomlands minst två gånger varje år, tränade jämnt (åtminstone periodvis) och älskade att vara ensam. Jag hade stort behov av ensamhet. Tänk om jag fortfarande har det?

Det ska jag utforska på fem dagar. Det ska bli jättespännande att ta reda på vad jag hittar på när jag får bestämma HELT själv. Utan hänsyn till någon som helst annan människa. Det första jag gjorde var att städa. För det enda jag kunde komma på att jag ville göra var att

  • INTE plocka leksaker.
  • INTE tvätta, vika tvätt och lägga in i fyra olika garderober.
  • INTE trampa på legobitar.
  • INTE hitta halshuggna legogubbar på varje tänkbar yta.

Nu när det är skinande rent och jag, BARA jag kommer vara den som skitar ner kommer jag på fler saker jag vill göra:

  • Gå in och ut genom ytterdörren utan föregående diskussion om hur många som ska med.
  • Äta på tider då jag har lust att äta själv.
  • Tänka färdigt tankar.
  • Välja program på TVn.
  • Välja vad som ska strömma ut ur stereohögtalarna.
  • Sitta vid datorn utan frekventa utskällningar.
  • Komma och gå som jag vill utan att känna behov av att redovisa vart jag ska.

Ja men shit. Det är ju exakt samma känslor som när jag flyttade hemifrån, nästan. Man kan säga att jag ska få vara vuxen några dagar igen. Så som jag trodde att det var att vara vuxen. FRI. FRI att tänka och att vara. P1 har rullat hela eftermiddagen. Jag har njutit av att höra djupreportage om politiska kriser i USA, nya mord på människorättsaktvister i Ryssland, flygkrasher och om man ska säga ”vara snäll och…” eller ”vara snäll att…”.
Däremot blir jag uppriktigt förbannad på migrationsverkets jävla snålhet och jag begriper fortfarande inte varför inte människor som vill bo i Sverige kan få göra det. Lyssna till exempel på det här reportaget från konflikts sommarupplaga.

Det ska jag göra nu, sen när de kommer hem igen kommer jag att vara en MYCKET klokare mamma.

Kommentarer