Tar en paus idag

Näe hörrni. Ta en titt på när jag publicerar mina inlägg. Lägg till att väckarklockan ringer klockan sex. Det säger ju sig själv att det inte är hållbart att sitta och vräka ur sig sina inälvor alla kvällar och nätter, hur kul det än är.

Jobb-to-do’n var orimlig från början. Och när jag frustrerad och uppgiven kom hem hann jag bara snudda golvet hemma innan Leia skulle till sin dans och jag på gruppmöte (ja, jag är med i anonyma fetknoppar) samt träning på Itrim. Sedan har kvällen gått i tvättens tecken. Först körde över jag koldioxidsprutan med högtryckssprutan på gör-det-själv-självtvätten, så nu är den ren, men täckt med ett tunnt lager med is. Sen var det det där med att ingen i familjen hade något att sätta på sig i morse, så det gick inte att skjuta upp klädtvätten längre. Därför har jag nu också vikt tre maskiner tvätt. Så nu ska jag andas lite. Inte blogga. 🙂

John och jag satte på Searching for sugarman. Och hm… men nä. Den är säkert jättebra. Om man gillar musikerdokumentärer. Jag tycker det är skittråkigt.

Dagens fråga

Jag upprepar frågan från igår. För jag har inte fått ett endaste svar. Har du aldrig? Eller vill du bara inte berätta: Har du något bra exempel på ett tillfälle då du stod upp för dig själv? Hur gjorde du? Hur gick det?

 

Det här är inlägg nummer 34 i #blogg100. En utmaning att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar.

Kommentarer