tengyd åp tnäV


Men det är klart. En knallrosa himmel med vit haloliknande solspår och en tyst och lugn balkong, även om det är lite småkyligt, är inte helt fel.

Eftersom vi vänt på dygnet aldeles, på grund av kalas, kalas och åter kalas, så somnar barnen runt elva. Det är då det är mörkt. Sen blir det ljust igen när det är dags för mig att sova, när jag har varvat ner.

Den enda medicinen mot detta är att väcka barnen tidigt nästa morgon. Precis som om jag är kapabel till det när jag själv somnat halv tre. Nä – vända på dygnet är inget jag gillar. Hur mycket jag än önskar att jag var en sån som gillade det.

Jag hoppas på torsdag när jag ska träffa en potentiell LIA-plats klockan tio. Då får jag inte sova bort hela dan. DÅ ska jag vända tillbaka för både mig och barnen, för då måste jag, och då är det enklare.

Kommentarer