Time to rise

img_1459Resultatet av valet i USA blev inte vad jag hade tänkt mig. Inte vad jag hade hoppats på heller. Min första reaktion var att jag ville kräkas. Kunde knappt andas. Helt förtvivlad blev jag och torkade många tårar.

Hur kan människor vara så blinda? Hur kunde det gå så här? Vad är det som de ser som jag inte ser, och framförallt, tvärtom. Vad är det de inte ser? Hur kan de missa att Trump är en kappvändare och hativrare av rang? Hur kan de lockas av det? Jag började prata om Hitler. Och tårarna rann.

DÄR….

…ska jag inte vara.

Jag skrev igår att jag lärt mig en massa saker. Och idag kom valresultatet som en välkommen utmaning. Det gick så lätt att vända tanken. Resten av dagen glittrade.

Förnekelse?

Nej, jag förnekar inte händelsen. Jag förnekar inte att det blir oroligt i världens ekonomier och att det finns en stor osäkerhet i vad som ska hända nu. Jag förnekar inte det möjliga allvaret.

Men, jag förnekar händelsens påverkan på mig.

Blir Trump en bättre president om jag blir rädd och orolig?

Blir du mindre rädd och orolig om jag gräver ner mig i hur hemsk han är och pratar om det hela dagarna och förfäras över hur dumma amerikaner är som valt honom till president?

Kommer vårt kollektiva negativa, oroliga och av rädsla uppbyggda samtal att leda till att valresultatet reverseras och Trump oväljs till president? Eller kommer det att stärka Trumps anhängare i att tro att världen faktiskt inte är så farlig som han fått det att verka som?

Eller är det så att om jag inte respekterar valresultatet och de människor som valt honom som president, och blir rädd och orolig för hur framtiden ska bli, faktiskt gynnar exakt de krafter som gjort det här möjligt från början?

Jag gör väldigt mycket bättre nytta om jag istället fokuserar på att finnas här, vaken, tillförlitlig, kärleksfull och trygg. Kanske till och med rolig ibland (tycker jag själv i alla fall).

Det är tid att resa sig upp. Ta en dusch. Torka tårarna. Gå ut i världen och gör den till den helt trygga plats den är. Det är inte världen det är fel på. Det är människorna. Och det är du och jag som är människorna. Vi hör alla ihop och är vi trasiga i en ände får vi helt enkelt samarbeta och laga det som är trasigt.

Det gör oss inte till bättre människor om vi gräver ner oss i allt elände. Jante får dra för det är dags att sluta gömma oss bakom en falsk blyghet och vara rädd för att vara exakt så kraftfulla som vi är.

Så, det här är några saker som jag kunde göra idag:

  • Le åt de jag mötte i snömodden på gatan.
  • Rita hjärtan på snötäckta bilar.
  • Åka till mamma och hjälpa henne med grejer.
  • Krama mina barn.
  • Prata eller skicka hjärtan till några vänner.
  • Berätta för kollegor att jag tycker de är grymma.
  • Dela kärleksmeddelanden på Facebook och instagram.

Sjukt kul. Jag kallar dig som läser det här till att joina. Bara skit i att förfäras. Gråt först, för eller hur, man måste väl få ta sig igenom sina känslor. Gråt, sörj, och släpp. Gå vidare. Straffa inte dig själv för Donald Trumps (eventuella) dumhet.

Time to rise!

 

Kommentarer