Toy Story 3

Det blev en historisk dag på många sätt idag. För första och jag hoppas inte sista gången någonsin drog vi till stan hela familjen för att shoppa. Två barn skulle ha gympakläder. Stadium drog det längsta strået och tusenlappar spenderades på tröjor, skor, byxor OCH ett par… jo… nu säger jag det… det är alltså inget till barnen, utan till mig – jo – jag köpte GÅSTAVAR!

Sent ska syndar’n vakna. Så nu står de i klädkammaren. Måste lova mig att plocka fram dem snart.

Sen gick vi spontant på bio. Det visade sig att SFs iPhone-app är suveränare än jag hade en aning om. Det går ju tom att reservera biljetter på den. Även om tidsgränsen för att jag skulle kunna göra det hade gått ut, men telefonnumret var väl placerat så jag ringde och fick veta att det stämde att det var flera hundra platser kvar till Toy Story 3, svenskt tal, 3D.

Klart sevärd film även utan barn. Jag skrattade, blev rädd, skrattade igen och grät. Ja, jag grät faktiskt mot slutet, men kan ju inte berätta varför. Men det var riktiga tårar. Underbart.

Bäst av allt var Ken. Och Barbie. De kunde inte göras på något annat sätt. Tänk att de fick träffas, och att de delade samma intresse för kläder och kunde bo tillsammans i drömhuset. När Buzz lightyear ställdes om till sitt spanska aningen mer dansante jag blev det också rätt skoj.

Kommentarer