Varför kärlek alltid kommer att vinna över hat

Det var meningen som cirkulerade min hjärna när jag såg Michelle Obamas tal imorse.

I djupet av mitt hjärta vet jag att det är sant. Men går det även att bevisa?

Går det att visa att en kärleksfull handling alltid vinner kraft över hat? I första anblicken ser det kanske inte ut så. När man ser på världen genom de ögon som vi har genom de berättelser om krig, våld och förföljelse är det som om offren inte bara är offer, utan även förlorare.

Men är det verkligen så?

Jag tror inte det. För vore det så skulle världen se annorlunda ut. Hade det inte varit så att kärleken varit starkare hade det inte stadigt blivit bättre i världen. Färre krig, mindre svält, bättre förutsättningar för människor världen över för varje år som går.

Kärleken tar mark hela tiden. Hat kan tyckas starkt och kraftfullt. Men. Egentligen är det ingenting annat än rädsla. Och vad finns det egentligen att vara rädd för? Endast kärleken är sann. Fundera lite på det här, den här insikten var det som fick saker att bli tydliga för mig: På samma sätt som mörker är brist på ljus är rädsla inget annat än brist på kärlek.

Därför finns det inte något annat sätt än att låta kärleken växa om man vill vara med och bygga en bättre värld.

Se på allt vi skapat, vi människor. Vi ojar oss ofta över alla civilisationers fall. Men va? Allt som är uppbyggt? Alla smarta lösningar? Alla kärleksfulla handlingar som pågår varje enskild dag överallt. Det är dags att börja se dem för vad de är. Vi fixar och grejar och vill att det ska bli bättre.

Vi väljer att vända blicken mot den som är ensam och säga ”ojojoj så det ser ut i världen idag, ingen bryr sig om någon annan”. Det är definitivt inte sant. Överallt älskar människor varandra, tar hand om varandra, hjälper varandra.

Vi väljer att titta på kriget och förfäras över den ondska som råder. Vi väljer att se på sjukdom och död som det enda verkliga i livet.  Och när vi är friska, lever i fred och har det gott väljer vi att göra det med skuld gentemot de som inte har det ”lika bra som oss”.

Det hjälper ingen. Allra minst de som är drabbade av det vi förfäras över. Att vi får skuldkänslor leder ingen vart. Det som är vårt kollektiva ansvar är att ta hand om oss själva på ett sätt så att vi kan glädjas över det vi har, så att vi kan sprida vår glädje och dela med oss av det vi har och det vi byggt upp. Vi behöver lära oss att skilja på egen sorg och andras sorger. Så att vi med lätthet kan göra det jobbet som leder till en bättre värld – att vara kärleksfulla varelser, ta kärleksfulla beslut, kämpa för att vända uppfattningen i det egna sinnet om att man är under attack.

Att basha de som gör ont leder ingen vart. Gör gott själv. Låt det kärleksfulla och ljusa i dina tankar och handlingar speglas ut i världen. Det är det viktiga jobbet du ska göra. Att gnälla på andra som inte är det hjälper inte.

För att knyta ihop säcken till Michelle Obama så vill jag påstå att det är precis vad Michelle gör. Hon tar ett perspektiv som är hennes eget, och förklarar fenomenet. Hon pajkastar inte. Hon lyfter sig över konflikten och beskriver vad det är som händer. Så konstruktivt det går när hon själv befinner sig i den grupp som är attackerad.

Sluta klaga. Se på världen med kärleksglasögon. Lyft blicken.

Det är min uppmaning. När vi reser oss från geggamojan och ojandet kan vad som helst hända.

Kommentarer