VARNING…

…utfärdas för Tall Ship Race. GÅ INTE DIT. Har man inte klaustrofobi innan så får man det där. Om du envisas med att ändå gå dit så lova att åtminstone inte gå till stadgårdskajen. Vuxna fick en skymt av masterna. Mina stackars barn såg inget utom rumpor och ett godisstånd.

Jag blev tvingad att köpa godis. Det var roligt godis så jag tog en bit till var och en (5 st) av ca 8 sorter. Killen bakom disken sträckte sig uttråkat efter påsen och berättade att den påsen skulle kosta 140 kr!!! ÖH…. NÄ, WHAT? That was a little bit more then I expected, mumlade jag och började förklara för Felix varför jag plockade tillbaka ungefär hälften av bitarna. Felix skrek till för varje bit som återplacerades i sina ursprungliga burkar.

Kön för att gå ombord på båtarna fick mig att tänka på gratiskvällar på Grönan. Sådana ställen där min pappa råkar i slagsmål i kön för att någon trängt sig. Sådana ställen som gör att pappa får åka till sjukhuset och sy stygn. Det är när jag ser sådana köer som paniken stiger och jag börjar gapa och skrika på alla i min omgivning. Jag skrek bla att vi skulle skita i alltihopa och vi hittade istället en liten livsbutik med caféfunktion på Österlånggatan där vi var de enda gästerna. Det var inte mysigt men charmigt och vi blev glada igen. Mamma fick sin daimglass så hon var också nöjd.

På väg tillbaka till tunnelbanan fann vi två höjdpunkter, Oscar Bly trollband Leia med operasång och Gustav III-statyn gick att klättra på.

Fredsåterställare och segervinnare

Vad är detta för svältsymptom vi har i vår värld? Så fort det är någon happening på gång så ska noga räkna ALLA dit. Det roliga med den roliga händelsen förvandlas genast till något otroligt oroligt. Det går att jämföra med hysterin vi råkar ut för när solen skiner. Stränder och parker blir fullpackade och vi som vaknar lite senare än gemene man får den bruna gräsplätten 500 m från vattnet. Varför? Varför är vi alla likadana?

Men, visst är ”båtarna” vackra?

Kommentarer