Vem ska man tro på?

Egentligen ska jag gå och lägga mig nu. Men fick lust att bara skriva något först. Det går lite trögt för jag har plåster på pekfingret. Jag har alltid plåster på pekfingret efter en jobbhelg. Förra gången jag jobbade höll jag på att skära av mig hela tummen utan att reagera. Så kan det gå, men det är inte därför jag är här.

Jag måste bara säga något om programmet debatt med Stina Dabrowski häromdagen. Ett av ämnen som diskuterades var fisket. Tyvärr kom jag in mitt i pågående debatt så jag har inte full koll på läget. Jag har också bara läst halva boken ”tyst hav” som har satt fart på hela diskussionen. Isabella Lövin var där och pratade, jordbruksministern och någon av forskarna från fiskeriverket likaså. Några bredaxlade fiskare bidrog också med sina åsikter och jag blev förvirrad igen.

Hur kan det komma sig att forskares och fiskares bild av hur mycket eller lite fisk det finns i våra gemensamma hav kan gå isär så anmärkningsvärt mycket? Hur kan fiskarna få det att låta som om fisket inte gått bättre på typ 20 år än vad det gör nu när forskarnas resultat visar på att mängder av fiskarter är på väg att utrotas. Torskbestånden har minskat med ca 90 procent.

Antingen är det forskarna som letar fisk på fel ställe eller så har fiskarna varit där innan och tagit all fisk.

Jag refererar till Thomas Di Leva (mycket Thomas här på bloggen) och ställer en fråga som jag egentligen tror mig veta svaret på.
”vem ska man tro på, tro på, tro på när…”

Jag väljer att tro på de som har den mest objektiva synen på saken. Vem väljer du?

Kommentarer

Det känns övermäktigt och jag förstår verkligen att folk ger upp och skiter i allt. Ibland känns det som om man själv måste skriva avhandlingar i varenda fråga som man engagerar sig i för att kunna skaffa sig en objektiv uppfattning för att kunna välja.
Jag instämmer i ditt AAAARRRHHH!!!

Jag väljer nog altid att tro minst på den som har ekonomiska intressen i en sak, det känns liksom som det skapar ett hnder för objektivitet. Men, som sagt, ”vem ska man tro på?”, vår tids största fråga! Det sorgliga är ju att den meningen formulerades ännu tidigare (70-talet?) och ändå är lika aktuell. För djävligt, inte nog med att vi ständigt ska göra aktiva val dessutom, så ska vi dessutom behöva ifrågasätta allt…Aaaaarh!!