Vi turas om att vara lyckliga

Det lustiga med livet är dess fantastiska förmåga att självbalansera mängden av lycka man får känna. Är det inte alltid så, att när man själv har ett uppsving och flyt i tillvaron så brakar det för någon annan i ens närhet. Det känns som om det finns någon odefinierad lag om att det aldrig får vara helt bra.

Här satt jag nyss och skanderade ut min fullständiga lättnad över att ha fått en böjbar rygg. Tack vare det har jag orkat ta tag i min egen tillvaro och hoppet kommer sakta tillbaka om en bättre hälsa och härliga sommardagar med de jag älskar mest.

Precis när känslan av lycka börjar definiera sig så ringer telefononen och en vän ber oss ta hand om deras barn medan de åker och avlivar deras sedan 17 år trogna trotjänare Konrad, världens snällaste hund. Vännen kunde knappt prata utan hulkade mest.

Troligtvis är det ordnat så att vi ska orka finnas till för varandra när livet går emot. Därför måste vi turas om att vara starka och svaga helt enkelt.

Kommentarer

Det är lättare att vara positiv när det inte är man själv som är drabbad av elefantrövar.

Så sant, så sant! Vad skönt att du lyckades hitta en positiv strimma i livets jävligheter. Men det ligger så mycket i det du skriver, jag tror t.o.m. att man faktiskt kan få kraft av att hjälpa andra.

Kram