Viralitet vs trovärdighet

Igår skrev jag det långa inlägget om det här med Kony 2012 vs Anti Scampi. Jag hade tänkt fila vidare på den idag, men lämnade det som det är. Idag har jag en massa nya tankar.

Det ÄR bra att uppmärksamheten riktas mot vidriga påhitt som att utnyttja barn som soldater och prostituerade i krig. Kampanjen fungerar som en ögonöppnare och debatten om barnsoldater och barnprostituerade får fart.

Däremot ser jag idag ännu tydligare hur Invisible children är helt frånvarande i diskussionerna. Eller har de ”gått ut” med sin info någonstans där inte jag hittar den? Varför bemöter de inte kritiker och anhängare på sin Facebooksida? Jag tvivlar på kampanjens trovärdighet. Det enda de gjort hittills är att fortsätta publicera och pumpa ut mer av samma sak. De verkar inte låtsas om kritiken. Jag blir jätteförvirrad.

Det blir mycket intressant att följa utvecklingen av det här. Är det som ryktena säger att Kony är död? Stämmer det, som Helen Namulwana, chef för Rädda Barnens verksamhet i Uganda säger, att Ugandas armé inte har några barnsoldater längre? Visar det sig vara så att organisationen fulat sig och bara ser sin chans till insamlade medel kommer det med stor säkerhet påverka tilltron till alla organisationers kampanjer i framtiden.

Min grundläggande åsikt är att om en fråga extremt viktig att få ut tycker jag att ändamålet helgar medlen. Med det menar jag att förenklingar och förtydliggöranden kan vara nödvändiga. Men det behöver ju inte innebära att vi fabricerar eländet i världen. Det är tillräckligt eländigt som det är.

Kommentarer